fredag 18 april 2014

"Förklara för mig hur du kan säga emot" forts

Förra inlägget handlade om min kollega, med en postmodernistisk syn på tillvaron, och exempel på hur man gärna bortser från sådant som är rimligheter, men gärna lägger till generella resonemang.

Idag ska det handla om Frida Boisen och hennes ganska märkliga artikel från häromveckan. Hon fick en hel del kritik för detta, bl.a. av professorn i juridik, Mårten Schultz:



Programmet Medierna hade försökt att nå henne för en kommentar. De lyckades efter en vecka. Här är hennes svar (28:40). Jag tycker nog intervjuaren kunde ha pressat henne mer, inte minst eftersom hon svarar, som hon läst domen trots att hon erkänner att hon inte hade det, utan bara gått på hörsägen.

Men jag låter er själva ta ställning till hur relevant hennes resonemang är.

Uppdaterat: Viktig text föll bort från tidigare. Nu är den kompletterad och förhoppningsvis okej.

onsdag 9 april 2014

"Förklara för mig hur du kan säga emot"

bad jag en gång en försvarare av postmodernism, "varför du försvarar sådant som är helt osannolikt, uppenbara påhitt och efterhandskonstruktioner."

"Du har fel", fick jag till svar. "Jag tycker dessa berättelser är trovärdiga, eftersom de ju så tydligt visar på hur maktstrukturerna fungerar i praktiken."

Med denna korta inledning lämnar jag över till Dan Josefsson om Quick.

tisdag 8 april 2014

Denna gillade jag

En person som omfattat de post-strukturella dogmerna om att den som definierar sig i underläge har privilegiet att vara den som får uttala sig. Men får man ifrågasätta hur relevant den rätten är?

Det är en essä av Qaisar Mahmood inläst av honom själv för OBS i Sveriges Radio.

Vem äger narrativet om uttalandet när det ändå alltid är någon annan som uttalar sig i dennes ställe, för dennes sak.

måndag 7 april 2014

Stephen Hicks i Stockholm



Ni som följt min serie kommer känna igen det mesta i presentationen, men lyssna gärna igenom den i alla fall. Och/eller läs analysen av den första halvan av föredraget av Aktivarum.

söndag 6 april 2014

Hittade denna föreläsning...

...om postmodernism.



Lite annorlunda approach än Hicks, men underhållande i alla fall. Föreläsaren heter Daniel Bonevac och undervisar på University of Texas i Austin.

----

Efter tips från bland andra Susanna Varis hittade jag denna charmiga text, signerad Erika Hallhagen, SvD-Kultur, som svar på Erik Helmerssons text på DNs ledarsida tidigare i veckan om fotbollsvåldet.

Lägg märke till hur Hallhagen inte verkar intresserad av att förhindra fotbollsvåldet per se. Istället vill hon att vi ska se strukturerna, mansnormen, som genom mäns tävlan oundvikligen leder fram till våldet. Denna ganska absurda slutsats eller efterhandskonstruktion är inget svårt att slå hål på. Det är bara att jämföra med andra idrotter, såsom handboll, hockey, eller varför inte kampsport, för att inse att den teorin inte stämmer. Eller se hur de stora sporterna på andra sidan Atlanten, totalt saknar det europeiska fotbollsvåldet. Eller detta.

Lägg också märke till att hon inte direkt bemöter Helmerssons påstående, utan använder hans artikel för att implicit referera till honom som en vit, kränkt man. För att han vägrar se hennes sanning om mäns våld, som hon bildat av att läsa en bok av Stephan Mendel-Enk (en reportagebok om några killar som slåss, och som med samma breda, rationaliserande penslar målas ut över hela manligheten).

Men min poäng är inte bara den empatilöshet som präglar artikeln. Jag vill också peka på narrativet och sanningsanspråken. Beskrivningen av män som monster, manligheten som det onda och hur män aldrig kan vara nog så kritiska emot sig själva. Det spelar ingen roll att hennes historia inte håller ihop, så länge hon kan peka på de löst kopplade strukturerna av manlighet. Det handlar om att passa in berättelsen i den neomarxistiska världsbilden. Hoppas bara att fler kan se igenom det.

fredag 4 april 2014

Neo-marxistisk postmodernism

Den sista delen handlar om något som jag kallar för neo-marxism. Det är förstås inte en helt korrekt term, men ganska nära. De flesta postmodernismer har sina rötter i marxismen och har gjort om den till neo-marxism. Jag vet inte om jag fått med själva definitionen av neo-marxism, men själv menar jag synen på världen som en makt-kamp mellan olika grupper, såsom Marx själv beskrev det, men att det inte gäller bara klass (den kamp som Marx beskrev), utan även kön, hudfärg, sexuell läggning, kultur och så vidare.



Så har vi kommit till slutet på min serie postmodernismföreläsningar. Från och med nu är jag ute på okända vatten, och vart jag tänker fortsätta är ännu inte bestämt, även om jag har en del idéer.

Jag föreslår att ni tittar resten av dr Hicks filosofiska serie (märkt Part 14), och även läser hans bok. Den går också att till sin helhet lyssna Youtube, inläst av författaren själv.

torsdag 3 april 2014

Postmodernismens metafysik

Framställningen som dr Hicks gör i dagens korta visning, är hur postmodernismen ställer sig i jämförelse med andra inriktningar den jämförs med premodernism och modernism för vissa "metafysiska" parametrar. Den är väl värd sina minuter av genomlyssnande.



----

För övrigt är Stephen Hicks i Sverige på ett kort besök för att lansera sin bok.

onsdag 2 april 2014

Postmodernismens attack

Jag är tillbaka till videovisningarna igen. Idag börjar en lektion om hur postmodernismen förnekar upplysningens världsbild. De kallar den exkrement och manipulering/bedrägeri.



Det finns givetvis ett par former av dubbelmoral i detta sätt att förneka framgången. I ett mellanspel citerade jag Hicks bok om postmodernismen. Att så tvärsäkert avfärda vårt samhälle kan man förstås bara göra om man gör avkall på att inga absoluta sanningar finns.

Men det finns också ett populistiskt utnyttjande av det som gjort positiv vetenskap så framgångsrik, nämligen dess undflyende svar när någon annan hävdar sin sanning. Alla som kan lite om naturvetenskapens historia vet att det funnits viktiga paradigm-skiften (som nästan alltid överdrivs i betydelse) och som fått vetenskapen att ifrågasätta gamla sanningar.

Jag tror inte att man som seriös vetenskapsman helt kan avfärda vissa teorier om att "vite, kristne, medelålders mannen" har satt prägel på vetenskapens inriktning; att det faktiskt kan ligga något i den kritiken. Det har nästan bara varit vita, kristna män som drivit vetenskapen framåt, bortsett från de som inte har varit vita, kristna män förstås. Men så länge som nya idéer så lätt kan avfärdas som humbug (även i humbug-världen har männen dominerat för övrigt), så finns givetvis ingen anledning att lämna inslagna vägen.

Jag återkommer i morgon med mer.

tisdag 1 april 2014

Första april

Föreslår därför att läsa valfri text om postmodernistism. Ironi, sarkasm och cynism passar denna dag.

Själv fortsätter jag i morgon.

söndag 30 mars 2014

Mellanspel

Det är dags igen för mig att skriva lite funderingar av det som jag presenterats under veckan, samt reflektioner över sådant som jag träffat på i andra bloggar och som har med detta att göra.

I denna serie är det några videor kvar, som alla beskriver postmodernisters syn på världen, med dr Hicks som ciceron. Beskrivningen som ges i videorna är något mindre politiserade än den som skrivs i hans bok, och som jag refererade till förra veckan. Det är i sig ingen ovanligt med det. Föreläsningar för studenter brukar normalt hålla en mer lågmäld, informativ ton. Böcker däremot, och även rapporter, speglar mer än föreläsningar författarens syn på världen. Efter att den senaste tiden läst mer än ett dussin böcker inom "humaniora" (många som används som läromedel) har jag inte hittat något undantag från denna regel. Tvärtom verkar det vara vanligt att författaren gör en personlig utvidgning som är helt politiserad.

Jag konstaterar att det som beskrivs som den premoderna världen (dvs medeltiden) samt det som Hicks kallar moderna världen, faktiskt är politiska system som visat sig fungera, med viss stabilitet. Det gör dem inte bättre ur moraliskt hänseende, men det gör det möjligt att på ett uttömmande sätt studera dem och dra lärdom av dem. Detta gäller även det mesta av det som kallas Upplysningens visioner.

----

Av en slump ramlade jag över denna blogg-post. Motpol är visserligen en välskriven blogg jag ofta läser, men kommentarsfältet är inte det mest intressanta, och egentligen inte denna gång heller, men infallsvinklarna speglar de frågor som tas upp i denna serie.

I denna föreläsning av Hans-Hermann Hoppe framförs den högst udda föreställning, att Västvärldens ekonomiska framsteg gjordes för att nord- och västeuropeer är mer intelligenta än andra. Jag har aldrig sett detta argument tidigare framföras av en seriös forskare, däremot sett undersökningar på att detta faktiskt inte är så. Men det lämnar en viktigare fråga att ställa: Vad var det då som gjorde Väst rikare?

Som framkommer i föreläsningen (för den som orkar ta sig igenom den) var levnadsstandarden för människor i allmänhet ungefär densamma för 200 år sedan som den var för 2000 eller 20000 år sedan. Vad har hänt sedan dess?

Som framgår i diskussionerna hos Motpol är det tydligen "lätt att räkna ut" att det beror på kolonialismen och storskaliga slavindustrin. Postkoloniala tankevärlden som varit med åtminstone sedan 70-talet, är idag så dominerande att få ifrågasätter dess riktighet längre. Aktivarum (en annan av mina favoritbloggar) gör dock ett försök, och jag spetsar till det ytterligare: Kolonialisering och slavindustrin för västvärlden hade varit en parantes, ett vindslag i historien, om det inte vore så att Väst hade avskaffat den.

Men tillbaka till ursprungsfrågan. Om det nu inte var västvärldens intelligens, slavindustrin eller kolonialismen som skapade välfärden, återstår inte bara då upplysningens ideal tillsammans med kapitalismen?

Helt tvärsäker kan man ju nu inte vara, men jag vill i alla fall peka ut den faktor som gjort vår levnadsnivå bättre: användandet av energikällor. Med kapitalismen som drivkraft byggdes välfärden inte på andras ryggar utan på ångmaskinen, bensinmotorn, kärnkraft och elektricitet. Och även om man bara känner till lite om vetenskapens utveckling så brukar man veta att grunden för detta energianvändande hade varit omöjligt utan vetenskapens framsteg. Hade den kunnat ske utan den moderna utvecklingen? Knappast.

fredag 28 mars 2014

Upplysningens ekonomiska vision med mera

I den sista delen av mellanspelet avslutar dr Hicks, med att beskriva den tredje benet på vilket det moderna samhällsbygget består av. Medan de två andra kan kallas det teknologiska/vetenskapliga och det politiska, så är det tredje benet som möjliggör visionen: kapitalism och välfärd i de samhällen som anammat upplysningens ideal.





torsdag 27 mars 2014

Upplysningens politiska vision

Här fortsätter utvidgningen kring upplysningens visioner, denna gång med politiken som utgångspunkt; individualism och liberalism och dess konsekvenser mot auktoritetstro, för jämställdhet och mot slaveri.



onsdag 26 mars 2014

Upplysningens teknologiska vision

Som jag skrev i mitt förra inlägg finns en förklaring till dr Hicks terminologi. I ett mellanspel uppdelat på 3 delar, beskriver Hicks den vision som leder fram till det modernistiska samhället. I denna första del visar han på de teknologiska framstegen som lett fram till det modernistiska samhället.

tisdag 25 mars 2014

Vad är modernism?

Detta är en fortsättning från gårdagens klipp. När jag såg detta första gången så invände jag emot terminologin. Det är inte det här som jag kallar modernism, som jag förknippar med tidiga 1900-talets framtidsoptimism. Men Hicks har en poäng i sin framställning som kommer att framgå senare. Renässansen utgjorde i Europa startskottet för en förändring i synsätt på människan. Då såddes idéerna till det moderna samhället som vi skördar frukterna av idag. Men allt skedde inte över en natt.

måndag 24 mars 2014

Medeltidens filosofiska föreställingar

Vår ciceron, Dr Stephen Hicks, får fortsätta vägleda oss genom historiens vindlingar. Idag handlar det om medeltidens föreställningar om världen:

Vill också välkomna dem som hittat mig via snurrigtdotcom. Min plan är att för en tid presentera det postmodernistiska tankegodset, utifrån ett korrekt, men kritiskt perspektiv. Det politiska spelet går hastigt och för de flesta på alltför hög nivå. Med denna serie önskar jag att fler kan känna igen detta tankegods, och även kritiskt granska vad som förs fram i debatten med nya infalls-vinklar.

lördag 22 mars 2014

Mellanspel

Gårdagens inlägg var sista kapitlet ur Hicks nya bok om postmodernism. Att lyssna sig igenom hela texten tar tid - och man tappar helheten när man börjar med detta kapitlet. Men jag har valt dessa avsnitt för att jag finner dem intressanta. Motiveringar och argumentering kring dem finns i boken. Texterna är löst översatta, och ska fungera som aptitretare för att lyssna på vad han skriver.

Postmoderna motsägelsepar

Som på Twitter:

"alla sanningar är relativa - postmodernism berättar dock hur det verkligen är"
"alla kulturer förtjänar lika mycket respekt - vår egen kultur enastående destruktiv och ond"
"alla värden är subjektiva - rasism och sexism är verklig ondska"
"teknologi är dåligt och destruktivt - ojämna fördelningen av den gör världen orättvis"
"tolerans är bra, att dominera är dåligt - med postmodernismen vid makten är det den politiska korrektheten som råder"

Detta är den postmoderna debattstilen, lätt igenkänd av dess kritiker. Subjektivism och relativism i en mening - dogmatisk sanningsägare i nästa.

Postmodern naturvetenskap

Det här är riktigt roligt

Einteins relativitetsteori, kvantmekanik, kaos-matematik och Gödels ofullständighetssats används regelbundet för att visa att världen är relativ, att man inget kan veta och att allt är kaos. Teorierna citeras regelbundet, ofta på ett tveksamt sätt, men vanligare är det uppenbart att den som använder dem varken vet vad det handlar om, än mindre hur de kan påvisas.

---

Det kommer nog finnas anledning att återkomma till just detta, vid ett senare tillfälle.

onsdag 19 mars 2014