Dags att fortsätta blogga

Medan flyktingkrisen drar in över landet, verkar det som att genuskritik blivit ett I-landsproblem. De flesta genuskritiska bloggare har antingen slutat eller också varvar de med flyktingfrågan. Det är synd av två skäl. Genusfolket vilar inte, de flyttar fram sina positioner allt mer, inte minst när ingen längre hindrar dem. Förutom det så hänger genusfrågan intimt ihop med integration något som blivit allt tydligare i diskussionerna som trots allt lever, kring hedersproblematik och kvinnoförtryck.

Mitt eget fokus har egentligen aldrig handlat om att kritisera feminism, även om det ser så ut ibland. Jag skriver för att göra folk mer medvetna om de olika aspekterna postmarxism som vinner allt högre acceptans trots dess på många sätt absurda och destruktiva tankegångar.

Mitt mål får närmast vara att försöka få ut en ny bloggpost ungefär var 10:e dag. Jag skriver dem för mig själv så jag kommer fortsätta att vara ganska sparsam med källorna. Det är tankegångarna som är de viktiga; sätten att läsa och förstå texter och idéer. Det är på inget sätt ett sanningsanspråk, men jag hoppas att läsaren uppfattar dem som konsistenta och konvergenta.

Det som har skrivits får stå kvar. De kommer inte att gå att kommentera, men förhoppningsvis ska det alltid finnas någonstans dit det går att skicka en kommentar.

Tack o välkommen åter.

Ett axplock av artiklar från idag

Ett axplock av artiklar som flödade genom mitt twitterflöde idag. Artiklarna är inte med för att jag speciellt sympatiserar med åsikterna, inte heller hyser antipati. De som känner mig sedan tidigare vet var mina sympatier ligger, och får i sådana falla dra sina egna slutsatser. Däremot anser jag samtliga är intressanta av en eller annan anledning. Har inte hunnit läsa igenom alla ännu tyvärr. Var så goda.

(Kursiverad text, där den förekommer är min kommentar)

Bostadsfrågan

13 april 2015: ”Ingen kärnfysik att inse att bostadssituationen är ohållbar” - Patricia Hedelius, SvD Näringsliv

Israel

På en yta drygt 2/3 av Smålands, trängs en växande befolkning, stor som Sveriges. Med den antijudiska stämningen som råder i stort sett i resten av världen, är det snart judarnas enda fristad. Den som inte kan se Mellanöstern även utifrån ett sådan perspektiv, har jag svårt att respektera.

12 april 2015: ”Israelerna föredrar säkerhet framför utopi” - Annika Hernroth-Rothstein, SVT-Opinion.

Post-kolonialism

"Aktivisterna är inspirerade av postkolonialism och kritiska vithetsstudier och hävdar att hela samhället genomsyras av ett strukturellt förtryck mot icke-vita som alla vita människor är delaktiga i vare sig de är medvetna om det eller inte."

16 december 2013: ”rasifierade kroppar”- Hexan mexan

Svenska medias bevakning av USA-valet 2016 alias Heja Hillary

"... gårdagen blev förstås inte bara starten för en intensiv amerikansk valkampanj i 1,5 år till - utan också starten för en sannolikt lika intensivt snedvinklad svensk USA-rapportering. "

13 april 2015: SVT-Rapport om Hillarys kandidatur - usapol.blogspot.se

Invandringens ekonomiska effekter

13 april 2015: AMS-Trams - Tino Sanandaji
10 april 2015: Den omutbare tjänstemannen? - Ledarsidorna.se

Hijab-debatten

8 april 2015: Att bära hijab ger oss frihet - Expressen debatt

Vårdnad, barn, disfunktionella familjer

13 april 2015: Barn måste adopteras mot föräldrarnas vilja - Expressen debatt, Jenny Sonesson (fp)

Sveriges försvar

12 april 2015: FI: Så ser vi oss ett svenskt försvar utan våld - Metro

12 april 2015: FEMINISMEN OCH FÖRSVARET - Sjätte mannen, Fredrik Antonsson

13 april 2015: Det nödvändiga onda - SvD Blogg, Säkerhetsrådet

"Texten om hur Schulman inte vill fira nationaldag är provocerande i sin historielösa enfald och hans raljerande kring vilka länder som firar sina nationaldagar med militära inslag av varierande storlek"

13 april 2015: BLAND DRÖMMARE OCH DÅRAR - Sjätte mannen, Fredrik Antonsson

Matematik

13 april 2015: Can you solve the maths question for Singapore schoolkids that went viral? - Alex Bellos's Adventures in Numberland, The Guardian

Yttrandefrihet

10 april 2015: Hårdare tag mot yttrandefriheten på nätet - antalet lagar och blockeringar ökar - Dagens Juridik, Jaqueline Balcer Bednarska

12 april 2015: Csaba Bene Perlenberg: Mer porr åt Mellanöstern

12 april 2015: Med skräcken som verktyg - Marika Formgren

Skolan

13 april 2015: ”Kunskapsklyftan riskerar bli en av de stora klassfrågorna” - DN debatt, Olle Wästberg, Jesper Strömbäck

Barn i behov av särskilt stöd

13 april 2015: Debattsvar: "Brister i arbetet med särskilt stöd" - Ann-Marie Begler, Skolinspektionens generaldirektör

I vetenskapens kölvatten

”Jag vet att du har disputerat i ämnet, men jag har googlat det, och du har fel.”

13 april 2015: Den stora fragmentiseringen - Andreas Ekström

13 april 2015: Socialstyrelsen rekommenderar utan gränser - SvD, Ledarbloggen, PER GUDMUNDSON

December-överenskommelsen

"Tanken att fram till valet låta Vänsterpartiet ha den avgörande rösten i svensk politik är faktiskt värre än något annat alternativ."

13 april 2015: Det värsta alternativet - Larsson läser, SvD

"Decemberöverenskommelsen kommer de rödgröna att få igenom sina skattehöjningar, men det finns ingen prövad legitimitet för dem och det finns ingen riksdagsmajoritet bakom politiken."

13 april 2015: Ledare: Stoppa återtåget till högskattesamhället - DI, PM Nilsson

SVT

6 februari 2010: UR drillar barn att bli vänster - Expressen, Sakine Madon

8 april 2015: Döms för att ha spelat Pippivisa
8 april 2015: GRATTIS ALLA LICENSBETALARE! - Naomi Abramowicz, GP

Radikaliseringen i Europa

5 augusti 2012: Nya terrorledaren bodde i Sverige - GT

2 juli 2014: Svar; Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) om Svensk lagstiftning FÖRE religion - Hexan Mexan

12 april 2015: Extremists are setting up anti-British schools, report claims - The Telegraph
13 april 2015: För storartat för att misslyckas - Barometern, Paulina Neuding
13 april 2015: Kommuner ignorerar islamistisk extremism, Erik Slottner (KD), Caroline Szyber (KD)
13 april 2015: Nu pratar SD om judar igen
13 april 2015: Nya Nyliberala Konspirationer - Löjesguiden
13 april 2015: Edward Snowden Is Acting Very Strange Inside Russia

SD

13 februari 2015: Rätt till yttrandefrihet utan hot - Journalisten, Henrik Arnstad

13 april 2015: Hatmejl till Hedenmo efter intervju med SD - Resumé
13 april 2015: SVT:s Anna Hedenmo om hatet från rasisterna - DN

Feminism

13 april 2015: Meet the feminist who is sticking up for men

Radikalfeminism

10 april 2015: If Only Once, It Would Be Nice If Hodor Said ‘Women’s Rights’

12 april 2015: YouTube - FEMINAZI - #GlassCeiling - Flashgitz

"In many ways, women already are ahead, but feminists won’t acknowledge that"
13 april 2015: Feminists overreach with Equal Pay Day - DIANA FURCHTGOTT-ROTH, MarketWatch

"To our surprise, we found no correlation between gender hostility by men and assault against a partner. However, the hypothesized relationship between gender hostility to men and assaulting a male partner was supported for women."
13 april 2015: Myten om Det Goda Hatet - Genusdebatten, Ulf T

13 april 2015: Reglerna ändras: Körkortet ska bli enklare för kvinnor - Aftonbladet

Landsbygden

13 april 2015: FI: "Politikerna måste sluta ignorera och se ner på landsbygden" - Gudrun Schyman, Sissela Nordling-Blanco

13 april 2015: Handlare sårbara när bredbandet inte fungerar - SVT, Jämtland

12 april 2015: Stockholm eller Stakholmen – två verkligheter i samma Sverige - Leo Flavum, blogg

Inrikespolitik

11 april 2015: Politik är svårare än du tror, Stefan Löfven

"Ett intressant exempel är Lessebo kommun, som ville satsa 23 miljoner kronor i ett fastighetsbolag. Länsrätten konstaterade att det kunde ses som stöd till enskild näringsidkare, vilket är otillåtet. Kommunstyrelsens ordförande kommenterade så här:

'Länsrätten har ju heller inga sanktioner att komma med. Visst är det en svår fråga om vi äventyrar rättssäkerheten. Men en majoritet av fullmäktige har ju sagt ja. För mig är det den högsta demokrati som finns.'"

12 april 2015: Kommunal trotsålder - Sanna Rayman, SvD

13 april 2015: Skadlig cynism i politikens Bregottfabrik - Dagens Samhälle, Karin Svanborg-Sjövall

13 april 2015: Jag kallar det jobbologi - NA, Anna Hedensjö Johansson, Regionchef Svenskt Näringsliv Västernorrland

Att inte skriva om på den internationella kvinnodagen

Jag insåg att jag inte tänker skriva om den internationella kvinnodagen. Jag tänker inte skriva om de kvinnor, som tvingas till tidiga giftermål, där de trots stora risker, föder många barn, och inte har något att säga till om utanför hemmet. Jag vill absolut inte skriva om de många omskurna kvinnorna, och allt vad det innebär för risker och för smärta.

Jag vill inte heller skriva om den rädsla som kvinnor har i Sverige för att bli sexuellt trakasserade, antastade och våldtagna, än mindre om dem som det blivit verklighet för.

Inte vill jag skriva om alla de flickor och kvinnor som sliter flitigt med studier, men av sin omgivning, främst andra kvinnor, får höra om glastak och berättar för dem hur mycket bättre de behöver vara än sina bröder för att ta sig fram i samhället.

Vill inte heller skriva om våld i hemmet, varken det våld som utövas av våldsamma män, eller våldsamma kvinnor, mot andra, mot varandra och mot barn.

Vill inte skriva om det för att om detta skrivs alla 364 andra dagar om året.

Istället vill jag skriva om att kvinnor faktiskt har det bra i Sverige. De lever längre än männen, de har större möjligheter att gå sin egen väg och forma sitt liv än vad män har. Friska, stolta och starka. Och det är väl nog så trevligt att ha en egen dag för.

En rosa elefant i rummet

Läser en krönika av Patrik Kronqvist och funderar över varför han inte beskriver det uppenbara. Varför han stannar i sin analys.

Han gör observationen att Veronica Palm har svårt att förklara varför vänster-alternativet i Sverige har en begränsad mängd kvinnor i toppen. Och trots uttalad policy om matsatsen verkar hon vara tvungen att göra så osakliga och fåfänga utfall emot Anna Kinberg Batra, vilket gör det uppenbart hur smal den rosa åsiktskorridoren är. Men problemet är större än så: hela feministiska världsbilden håller allt snabbare på att falla i bitar.

Feminismen, oavsett partifärg, verkar så fast i mantra om könsroller, kvinnliga perspektiv och "mäns våld" att man har tappat det stora perspektivet. Feministisk jämställdhet är helt enkelt en rosa elefant. Den rosa elefanten i rummet.

Vi har aldrig levt i en tid där så många människor kan självförverkliga sig. Christina Hoff Sommers konstaterar i sin senaste video att könsspecifika valen ökar i hela västvärlden, och längst har det gått i länder som de nordiska och de nordamerikanska.



Hon frågar sig (menande) om det är på grund av att vi faktiskt har möjlighet att friare val som gör att vi gör mer traditionella val här än i t.ex. Indien, Kina eller Ryssland?

Samtidigt kan vi lätt konstatera att populärkulturen utanför kultursidornas papegojor också är alltmer könsseparativ, med kvinnliga gracer på gränsen till det löjliga och kraftfullare, aggressivare, maskulinare män.

I världen utanför utmanar både Ryssland och IS med militär makt det fria västerländska samhället. Vårt behov att försvara hos är större än på mycket längre. Detsamma gäller för övrigt civilsamhället som verkar bli allt råare. Tävling, aggression och makt, tre saker som anses som tydliga manliga attribut kan inte bara ignoreras. Vi märker det allt mer. Därför blir det också efterfrågade egenskaper för att möta hoten i vår omvärld. De flesta förstår det, även om det inte är så de vill ha det.

I vänsterkretsar är feminism också synonymt med antikapitalism, men det är delvis en syn som verkar ha övertagits av många liberala feminister. Och trots de orättvisor som finns, vet vi att det är det enda sättet att skapa välstånd och bekämpa fattigdom, ett förhållande som beskrivs väl här. Man behöver inte gilla det för att inse att det faktiskt förhåller sig så. Utan välstånd finns det inget som motiverar ett system som bygger på att lösa konflikter med fredliga medel, som handel och andra kulturutbyten. Även om vi inte vill se det, så vet i alla fall vår kulturs fiender att så är fallet, och utnyttjar det cyniskt.

Den utopi som feminister försöker få oss att vilja sträva mot oavsett politisk färg, visar sig alltmer som omöjlig, och fylld med önskemål som inte bara är oförenliga utan också potentiellt farliga, både vad gäller vår säkerhet, vårt välstånd och våra livsdrömmar.

Jag har inget emot att folk kallar sig feminister. Problemet uppstår när de i ordet lägger alltmer trånga och orealistiska mål. Den rosa elefanten i rummet. Men få vågar prata om just det. Kanske av rädsla för att bli utmålade som antifeminister och "rasister", något väldigt påtagligt i den sfär som Patrik Kronqvist lever av.

Antisemitismen i Sverige

I går sände Uppdrag Granskning ett uppmärksammat reportage om den växande antisemitismen i Sverige. Jag har själv inte sett reportaget, men av reaktionerna att döma var det fullkomligt vedervärdigt.

Däremot ägnade jag en del av kvällen till att lyssna på Lilla Drevet, som tog upp antisemitismen utifrån ett annat perspektiv. Trots att fyra judar mördades i terrorattentatet i Paris, just för att de var judar, har diskussionerna om detta varit mer eller mindre tysta. Nästan all diskussion har landat kring hur vi ska motverka islamofobin. Jag har själv funderat en hel del kring detta men i Lilla Drevet förde man diskussionen till punkt.

Lika intressant var att de drog en ofrånkomlig slutsats: orsaken till att antisemitismen inte diskuteras i Sverige beror på att den inte passar in i den konventionella postmarxistiska beskrivningen av rasism. Detta är så anmärkningsvärt att jag tar det en gång till: orsaken till att antisemitismen inte diskuteras i Sverige beror på att den inte passar in i den konventionella postmarxistiska beskrivningen av rasism.

Det finns tre saker som gör detta extra känsligt för vänstern. Det ena är att det den postmarxistiska teorin anses vara så allmängiltig att denna borde innefatta även antisemitismen ifall den skulle vara användbar. Men betydligt allvarligare är själva sakfrågan. Rasism är inte vilken fråga som helst för postmarxisterna. Nej, det är den allra viktigaste frågan de har. Det är ondska i dess allra renaste form. Den tredje biten är att om antisemitism inte är så allvarligt då närmar de sig en nazistiska uppfattningarna i en av nazisternas kanske allra viktigaste fråga.

Nej, de två bilderna av antisemitismen i Sverige måste bli ett uppvaknande för de politiker och makthavare som fortfarande har delar av förståndet kvar. Det är dags att vända denna vänster ryggen och börja se efter andra lösningar att bygga ett samhälle med mindre hat och mindre motsättningar.

Bra för vad?

I en svulstig krönika, frågar sig Göran Rosenberg om det inte ändå vore bättre om vi alla sa nej till Charlie Hebdo. Han menar att denna satir är skadlig för ett land som Frankrike och menar att aktionen (som tog död på 12 personer i samband med attentatet och ytterligare 8 senare) och antyder att det lätt kan rationaliseras av de som utförde attentatet därför att Frankrike är ett rasistiskt land där man utan skrupler tillåter sig slå ner och spotta på den marginaliserade muslimska minoriteten i landet. Han tycker sig se ett samband mellan denna attityd och Front Nationals framgångar.

Han upprepar gång på gång varför satiren från Charlie Hebdo är skadlig för samhället:

"sådana provokationer under sådana omständigheter är bra för att provocera fram rädsla, aggression, misstänksamhet och mycket annat som ökar konflikterna i det demokratiska samhället och försvagar det."

och avslutar

"Det blir också lätt så när yttrandefriheten förvandlas från medel till mål och rätten att provocera allt och alla ska anses stå över varje diskussion om vad det ska vara bra för."

Han menar att det finns två sorters satir, den goda satiren, slår uppåt, och den dåliga, Charlie Hebdos, som slår uppifrån och utifrån, och att det på något sätt är provokatörens ansvar att sätta sig in i realiteterna.

Man kan ana att han själv inte tycker tidningen är rolig, och försöker förklara varför. Jag tycker inte heller om satirteckningarna från Charlie Hebdo. De är elaka och även om det finns mycket underfundigheter, som man som svensk inte riktigt kan uppfatta förrän det blir förklarat, så har säkert tidningen varit medveten om att många bara kommer se den enklare förklaringen, den som bara är elak.

Jag har full förståelse för att personer kan bli arga över deras innehåll. Kanske är det också att tidskriften har den slagsida mot driften med muslimer eller Islam, han påstår. Det vet jag inte. Vad jag har förstått är det inte fullt så enkelt.

Men att dra det därifrån till att hävda att det blivit ett självändamål med yttrandefrihetenoch att detta står i motsats till en önskan om "ett bättre samhälle" är ett katastrofalt felslut.

Självklart är inte yttrandefriheten ett självändamål, men den har visat sig vara en förutsättning för att ett samhälle ska kallas demokratiskt. Utan yttrandefriheten blir rädslan, aggressionen och misstänksamheten än högre, och så även konflikterna. Utan den kan Göran Rosenberg och andra med honom fortsätta att odla myten om den gode tyrannen, den goda enpartistaten, utan att bli emotsagd. I sådana stater där det officiellt är så att alla är nöjda med den rådande ordningen, är rädslan för att göra fel och konsekvenserna av det så oerhört mycket tydligare. Det berättar de som upplevt det, i det kommunistiska Östeuropa, Kina, Nordkorea och andra liknande länder.

Han skriver vidare att god satir slår uppåt, men att det blivit allt vanligare med elaka satiren som slår emot de marginaliserade. Bortsett från att jag inte tror det är sant, att denna genre snarare minskat med åren, finns ett problem till: Vem är han att avgöra vad som är uppåt eller neråt i hierarkierna? Vem är någon att göra det förutom den som skapar satiren. Den satir som jag hittills sätt riktar sig huvudsakligen emot de självgoda och självpåtagna ledarna, som oftast har både tagit en orubbligt extremistisk ståndpunkt och som rationaliserar det med en oberörbar gudom eller märkliga ideologiska teser. Många av dem har inga problem att utnyttja de som de säger sig representera i för sin egen vinning, med hjälp av marginaliseringen.

Själv tror jag att udden på satiren skulle bli bra mycket trubbigare utan dessa självgoda människor som skriker efter censur och självcensur. Det är inte bara rätt utan också nödvändigt att kritisera dem. Att de sedan även skvätter över på andra som inte är fullt så förtjänade av dem är visserligen tråkigt, men det skulle vara ännu värre om satiren inte tilläts alls. Inte minst för dem.

För övrigt är ju en poäng med yttrandefrihet just att de starka och många inte ska kunna förtrycka de små, få o svaga

— Johan Lundberg (@JohanLundberg) 20 januari 2015

Lägre ambitionsnivå och en teori om våld

Det har rasslat till med besökare på bloggen, och det är roligt. Kul att ni kommer in och läser. Inser dock att min ambitionsnivå med förmåga att producera ett dagligt inlägg var nog tyvärr lite stor.

Ni får väl se var det landar någonstans. Själv vet jag inte.

Jag klev in här ikväll för att skriva ett inlägg som jag funderat på länge. Väldigt länge. Och som förmodligen kommer behöva kompletteras. Det saknar källor för det är mina egna funderingar. Men när sådant som skrivs som självskrivet är så bakvänt och feltänkt behövs någon som säger ifrån. Den teori jag pratar om är att människor skulle fostras till våld, lära sig våld. Det är teori som helt enkelt inte stämmer.

Jag tycker det är mycket märkligt att människor som skriver om våld bortser från det självklara. Våld, i all väsentlighet, är medfött. Vi har det i oss. Alla. Det är tydligt när man ser små barn, som inte har något problem att bråka eller slåss. De slåss med händer och armar, de sparkar och några av dem biter. Har de lärt sig det av sin omgivning? Nej, knappast. Men det är en del av vårt biologiska arv.

Vad gör då att vi är så fredliga om det är så att våldet är en del av vårt genetiska arv, när det naturliga tillståndet är våld? Socialiseringen förstås. Och i socialiseringen lär vi oss tydligt konsekvenser av våld och att ta avstånd från det. Och för att vi ska lära oss leva fredligt krävs alltid goda förebilder, sådana som kan visa skillnaden mellan våldsamma, aggressiva metoder, och sätt att klara konflikter utan att ta till nävarna.

Ju mer aggression en person har i sig, desto viktigare är det att den personen lär sig att hantera ilskan och kanalisera frustrationen. Och desto svårare är det att det lyckas.

När det pratas om det manliga våldet och sättet vi män skulle fostras in i det, så blir det fel. Som i artikeln i förra blogginlägget. Teorierna stämmer helt enkelt inte. Och problemet med felaktiga teorier är att de snarare underblåser än löser den problematik man vill belysa eller bekämpa. Speciellt när det förmodligen är tvärtom.

Dagens foliehatt tilldelas...

... tidningen ETC för den hermeneutiska utredningen av sambandet mellan extremism och manlighet:

Extremisten är en man

(länk via unvis.it)

"Religionen eller ideologin är inte de gemensamma nämnarna. Religion och ideologi kan inte anses vara orsaken. Det skulle det kunna ha varit om det bara var låt oss säga vänsterextremister som utövade våld – men så är det ju inte.

Nej, den gemensamma nämnaren är att det är MÄN som begår våldshandlingarna. Våldet och terrorn är ett MANSPROBLEM. Orsaken är att många maskuliniteter fordrar våld som en konstitutiv del när de formeras."

Jaha, det är så det funkar?

Och i morgon ser jag fram emot artikeln om pennan som fallossymbol.

Tusentals judar lämnar Frankrike

Detta var en av Sveriges Radios huvudnyheter i tisdags.

Ett hårdare klimat med ökad antisemitism i Frankrike är en förklaring till att familjer lämnar allt.

Judiska organisationer i Frankrike beskriver året som katastrofalt med våldsdåd där judar blivit misshandlade för att de är just judar.

Tänk om det ändå stannat vid det.

Tillägg:

Johan Lundberg lade ut ett kapitel av sin bok "Ljusets fiender" under dagen på Twitter. Läs den! Och följ @JohanLundberg på twitter.

The new world we live in #CharlieHebdo pic.twitter.com/FzwE7O4Pb4

— Martin Daubney (@MartinDaubney) 9 januari 2015

För satir, mot mord, men...

Lite synd att de bästa idéerna är andras. Hittade den här artikeln via Twitter och rubriken säger allt, i alla fall om man är svensk.

Charlie Hebdo Massacre Reactions: 'I'm All for Free Speech and Murder is Wrong, But...'



Jag hoppas på svensk artikel på detta tema. Från liberal press. Den behövs.

Aujourd'hui

En berättigad fråga?

Från gårdagens @GoteborgsPosten. Tänk vilka trevliga samtal det kan bli när alla ska googla allt. Eller inte... pic.twitter.com/TYXBxdAsaN

— Sven Järgenstedt (@SvenJargen) 6 januari 2015

Varför behöver man kunna någonting alls i dagens samhälle? Våra maskiner bär kunskapen åt oss.

Därför att alla frågor är inte direkta frågor, för att man oftast behöver kunskap för att förstå frågan, och för att man ska kunna förstå det man läser.

En fundering

På DI skriver idag PM Nilsson om decemberöverenskommelsen, och det lilla jag sett på twitter rasar vänstern (som vanligt) och SD hyllar artikeln. Det är ganska symtomatiskt för den postvalstraumatiska period vi lever i. Huruvida någon av dem har rätt är jag inte man nog att veta, men jag tror båda av dem drar det på tok långt ut mot det extrema i den närmast ryggradsmässiga reaktionen. Min egen ståndpunkt angående artikeln är att jag tycker PM Nilsson drar sina slutsatser för långt, men helt fel har han inte. Kan finnas tillfälle att komma tillbaka till det.

Gång på gång återkommer vänstern till samma mantra: "Den som skriver sådant här delar inte vår värdegrund."

Vad menar de med "värdegrund"? Jag vet inte vad de menar med det. Jag förstår det helt enkelt inte. Men jag försöker.

Den högst naiva bild som jag ser är människor som gör följande prioriteringar för att skapa sin världsbild: Man utgår från någon form av värdering, man väljer sedan de fakta man anser tala för sin värdering och motiverar sedan sina politiska åsikter och handlingssätt utifrån detta. För mig är det helt bakvänt. Det är en tillbakagång till det vi hade innan Upplysningen. Då utgick värderingarna från religionen, men religionen avskalat från de övernaturliga inslagen är egentligen också bara grunden för en uppsättning värderingar.

Angreppssättet är ändå naturligt. Bortsett från just Upplysningen är det så som alla kända kulturer har skapat sin politik, och trots Upplysningen har det alltid dominerat gemene mans sätt att handla. Däremot har det tack vare de demokratiska konstitutionerna, med USAs i spetsen, länge skett en strävan emot att vända ordningen av fakta och värderingar som samhällsmodell: När fakta talar emot värderingarna är det läge att byta värderingar mot de fakta som föreligger, inte bortse från dem. Det handlar egentligen inte om att sätta fakta före värderingar. Jag tror inte någon kan se fakta värderingsfritt, och därför kunna helt förutsättningslös göra en korrekt värdering av det vi vet. Snarare handlar det om en process där man successivt inser att vissa värderingar inte håller för de fakta man har på handen och sakta transformerar sina värderingar därefter.

De fakta som jag syftar på handlar om negativa konsekvenserna av mångkultur, och att sådant nu blir belyst. Från mitt sätt att se det är det absurt att man vägrar se att sådana finns: hur kan man göra någonting åt det som inte fungerar om man inte beredd att ta reda på varför det inte fungerar? Men vänstern reagerar annorlunda. För några av dem handlar det om att så länge som möjligt bortse från de negativa konsekvenserna. Sticka huvudet i sanden. Andra delar av vänstern förenas med avgrundshögern. För dem är konflikt i grund och botten något gott och nödvändigt, eftersom det bara är ur denna konflikt som det nya utopiska samhället kan resa sig. Sanningar kan inte baseras på fakta från ett "sjukt samhälle" som de båda upplever detta är och därför fullkomligt legitimt att blunda för.

Nu tycker jag inte heller man ska vara blind för att extremhögern använder samma schema som vänstern: värderingar före fakta. Att känna igen det är att känna igen extremisten eller fanatikern. Att fakta seglar upp som upplevs tala immigrationsmotståndarnas sak är inte detsamma som att säga att immigration är fel. För dessa är att tala positivt om invandring och mångkultur något de inte vill veta av.

Men tillbaka till frågan: Vad menas med "värdegrund"? Jag vet fortfarande inte. Kanske det bara betyder något för den som i varje viktigt sammanhang sätter värderingar före fakta.

Det politiskt korrekta

När vi i den ironiska generationen kommunicerar med dödsallvarliga-intersektionella-aktivistgenerationen uppstår gärna missförstånd.

— Krimtänk (@MalinNavelso) 25 september 2014

Jag kommer att tänka på denna underbara Tweet när jag läser dagens ledare från DN.

Veckan före jul skrev elva ”tunga svenska namn”, bland andra Andres Lokko, Johan Renck och Farnaz Arbabi, en debattartikel på Nyheter 24. ”PK är det finaste vi har”, löd rubriken...

Man måste tillhöra den "dödsallvarliga-intersektionella-aktivistgenerationen" för att ens komma på tanken att vilja försvara något som kallas Politiskt Korrekt", och vi från den ironiska generationen kan inget annat än fnittra högt, innan vi sågar det utmed fotknölarna. Att referera till något av variation, allt ifrån spontanitet till, till färdiga tankar om korrekt, och dessutom "politiskt", kan aldrig bli annat än löjeväckande. Men det är vad de själva anser uttrycket innehåller och beskriver.

I själva verket är det politiskt korrekta bara en bisarr och till banalitet förenklad tillämpning av poststrukturella maktperspektiv utgående ifrån identitetspolitiska indelningar. Det är därför helt politiskt korrekt att vara antisemit om man som många av dessa nissar tror på den judiska världskonspirationen. Det är helt okej att blunda för den rasism som pågår i stort sett i alla länder utanför den kapitalistvästliga kultursfären, precis som det också är fullkomlig politiskt korrekt att blunda för kränkande av homosexuella, kvinnoförtryck och barnäktenskap utanför denna kultursfär.

DN-ledaren tar upp ytterligare en intressant aspekt nämligen den om tolerans, formulerad i bloggen Slate Star Codex. Att den tolerans som det talas om aldrig omfattas av grupper utanför de egna preferenserna är uppenbart för var och en som fördjupat sig i ämnet, eller drabbats av det personligen. Människor som fått erfara detta är bland annat pionjärerna inom gay-rörelsen, de homosexuella männen, som till stor del ställs utanför. Än mer de transsexuella kvinnorna (MtK) vars situation leder till ett stort antal självmord och ett ansenligt antal mord varje år.

Så om politisk korrekthet egentligen bara är en blindhet inför den egna gruppens intolerans, är det då så konstigt med den mobbning och de trakasserier som följer i dess spår?

Uppdaterat:

I svenskan hittade jag denna artikel om politiska korrekthetens förmodade tolerans: ”Tolerans dödar muslimska kvinnor”

Alla är som sagt var inte så förtjusta i att bli tagna med byxorna nere. Men vi får hålla oss till tåls tills nästa vecka för att få ett svar:

Årets dummaste text är förmodligen redan skriven. Nästa vecka ska jag utveckla varför. http://t.co/DFwyHTrj4Y pic.twitter.com/ptjTsv3A9h

— Åsa Linderborg (@AsaLinderborg) 4 januari 2015

Uppdaterat: 2015-01-07 med denna länk om bögars rätt att skaffa barn.

De skrattar åt oss

Och vem kan säga emot dem? Nej, britter och amerikaner kanske inte riktigt förstår allt som händer. En hel del fakta får de om bakfoten, bland annat att Feministiskt Initiativ kritiseras från vänster för att inte vara tillräckligt intersektionella (kritiken gäller ju att de glömt bort klassperspektivet). Men det spelar egentligen inte så stor roll.



Det är inte den första filmen jag ser på temat, och det lär inte vara den sista heller.

För oss som inte tillhör den intersektionella vänstern är det nog hög tid att försöka slänga det oket. 2015 blir förhoppningsvis det året då alltfler inser det absurda i den väg våra politiker valt. Det intersektionella tänkandet genomsyrar i stort sett all media, allt som inte är naturvetenskap eller teknik på våra högskolor (men tyvärr ganska mycket av det även där) samt mycket i vår kultur.

Och hur ska man göra? Genom att ifrågasätta den rådande doktrinen och kräva fakta, avskalade från teorier, och från fler och nya infallsvinklar.


Uppdaterat: Såg just en tweet av Erin Pizzey, samma anda

Sweden feminist Foreign policy declares all men must sit down to pee.

— Erin Pizzey (@erin_pizzey) 3 januari 2015

Det spelar inte så stor roll huruvida det är sant eller inte. Det här är nog bara början.

Ofta tar jag mig en promenad genom Tantolunden...

...och jag tänker: "Det talas så mycket om att Stockholm är överbefolkat. Men här finns ju massor av outnyttjad plats."

Det där med manshat...

Vilken tur att det finns en ideologi som med metafysisk argumentation kraftfullt förklarar vilka som ansvarar för all ondska i världen.

✨quality journalism✨ pic.twitter.com/XDLqsPN65W

— shoe (@shoe0nhead) 1 januari 2015

Och vilken hjälte hon är som försöker att inte dras med till fullo i denna ideologi.

Gott nytt 2015 på er.