Mellanspel

Gårdagens inlägg var sista kapitlet ur Hicks nya bok om postmodernism. Att lyssna sig igenom hela texten tar tid - och man tappar helheten när man börjar med detta kapitlet. Men jag har valt dessa avsnitt för att jag finner dem intressanta. Motiveringar och argumentering kring dem finns i boken. Texterna är löst översatta, och ska fungera som aptitretare för att lyssna på vad han skriver.

Postmoderna motsägelsepar

Som på Twitter:

"alla sanningar är relativa - postmodernism berättar dock hur det verkligen är"
"alla kulturer förtjänar lika mycket respekt - vår egen kultur enastående destruktiv och ond"
"alla värden är subjektiva - rasism och sexism är verklig ondska"
"teknologi är dåligt och destruktivt - ojämna fördelningen av den gör världen orättvis"
"tolerans är bra, att dominera är dåligt - med postmodernismen vid makten är det den politiska korrektheten som råder"

Detta är den postmoderna debattstilen, lätt igenkänd av dess kritiker. Subjektivism och relativism i en mening - dogmatisk sanningsägare i nästa.

Postmodern naturvetenskap

Det här är riktigt roligt

Einteins relativitetsteori, kvantmekanik, kaos-matematik och Gödels ofullständighetssats används regelbundet för att visa att världen är relativ, att man inget kan veta och att allt är kaos. Teorierna citeras regelbundet, ofta på ett tveksamt sätt, men vanligare är det uppenbart att den som använder dem varken vet vad det handlar om, än mindre hur de kan påvisas.

---

Det kommer nog finnas anledning att återkomma till just detta, vid ett senare tillfälle.