måndag 5 januari 2015

En fundering

DI skriver idag PM Nilsson om decemberöverenskommelsen, och det lilla jag sett på twitter rasar vänstern (som vanligt) och SD hyllar artikeln. Det är ganska symtomatiskt för den postvalstraumatiska period vi lever i. Huruvida någon av dem har rätt är jag inte man nog att veta, men jag tror båda av dem drar det på tok långt ut mot det extrema i den närmast ryggradsmässiga reaktionen. Min egen ståndpunkt angående artikeln är att jag tycker PM Nilsson drar sina slutsatser för långt, men helt fel har han inte. Kan finnas tillfälle att komma tillbaka till det.

Gång på gång återkommer vänstern till samma mantra: "Den som skriver sådant här delar inte vår värdegrund."

Vad menar de med "värdegrund"? Jag vet inte vad de menar med det. Jag förstår det helt enkelt inte. Men jag försöker.

Den högst naiva bild som jag ser är människor som gör följande prioriteringar för att skapa sin världsbild: Man utgår från någon form av värdering, man väljer sedan de fakta man anser tala för sin värdering och motiverar sedan sina politiska åsikter och handlingssätt utifrån detta. För mig är det helt bakvänt. Det är en tillbakagång till det vi hade innan Upplysningen. Då utgick värderingarna från religionen, men religionen avskalat från de övernaturliga inslagen är egentligen också bara grunden för en uppsättning värderingar.

Angreppssättet är ändå naturligt. Bortsett från just Upplysningen är det så som alla kända kulturer har skapat sin politik, och trots Upplysningen har det alltid dominerat gemene mans sätt att handla. Däremot har det tack vare de demokratiska konstitutionerna, med USAs i spetsen, länge skett en strävan emot att vända ordningen av fakta och värderingar som samhällsmodell: När fakta talar emot värderingarna är det läge att byta värderingar mot de fakta som föreligger, inte bortse från dem. Det handlar egentligen inte om att sätta fakta före värderingar. Jag tror inte någon kan se fakta värderingsfritt, och därför kunna helt förutsättningslös göra en korrekt värdering av det vi vet. Snarare handlar det om en process där man successivt inser att vissa värderingar inte håller för de fakta man har på handen och sakta transformerar sina värderingar därefter.

De fakta som jag syftar på handlar om negativa konsekvenserna av mångkultur, och att sådant nu blir belyst. Från mitt sätt att se det är det absurt att man vägrar se att sådana finns: hur kan man göra någonting åt det som inte fungerar om man inte beredd att ta reda på varför det inte fungerar? Men vänstern reagerar annorlunda. För några av dem handlar det om att så länge som möjligt bortse från de negativa konsekvenserna. Sticka huvudet i sanden. Andra delar av vänstern förenas med avgrundshögern. För dem är konflikt i grund och botten något gott och nödvändigt, eftersom det bara är ur denna konflikt som det nya utopiska samhället kan resa sig. Sanningar kan inte baseras på fakta från ett "sjukt samhälle" som de båda upplever detta är och därför fullkomligt legitimt att blunda för.

Nu tycker jag inte heller man ska vara blind för att extremhögern använder samma schema som vänstern: värderingar före fakta. Att känna igen det är att känna igen extremisten eller fanatikern. Att fakta seglar upp som upplevs tala immigrationsmotståndarnas sak är inte detsamma som att säga att immigration är fel. För dessa är att tala positivt om invandring och mångkultur något de inte vill veta av.

Men tillbaka till frågan: Vad menas med "värdegrund"? Jag vet fortfarande inte. Kanske det bara betyder något för den som i varje viktigt sammanhang sätter värderingar före fakta.

2 kommentarer:

  1. Ja, Wikipedia säger: Värdegrund är ett begrepp som började användas i svenskan under 1990-talet i diskussioner kring framför allt ett kollektivs gemensamma etiska grundvalar. Min uppfattning är att det framför allt började användas vid "organisationsutveckling" - som bekant en trendkänslig bransch - i stället för eller synonymt med grundläggande värderingar. Inget nytt under solen, men nya begrepp ger nya jobb. I verkligheten är det ju så att det är mycket svårt att förändra en vuxen människas värderingar. I bästa fall kan man förändra beteendet. Ofta är värdegrunderna plattityder. t ex människors lika värde. (Värde är dessutom som bekant felöversatt, ska snarare vara värdighet). På vilket sätt har t ex Wallenbergarna och tiggande romer lika värde? Ja, det inskränker sig på sin höjd till rätten att existera. Men för änglakörerna låter det ju bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar.

      Intressant tanke att det kommer från management-industrin; det låter ganska troligt.

      Nu var väl frågan tänkt mest retorisk, och jag var lite vag i vad jag var ute efter. När folk säger att de delar eller inte delar värdegrund så undrar jag vilka värden och hur kan de veta det. Svaret brukar, som du skriver, leda till upprabblandet av en massa ytliga floskler. Det visar sällan varken värden eller vara vidare grundliga. Men jag utgår från att det finns djupare värderingar som de inte berättar något om, och hur ska man kunna veta något om dem?

      Jag var inne på något liknande igår när jag diskuterade delar av det politiskt korrekta. Jag är övertygad om att värden först betyder någonting när värden verkligen är på spel. Att ha en åsikt är nästan gratis. Först när den ger som konsekvens något som kostar något kan vi sätta värdet i "värdegrunden" på prov.

      Radera