torsdag 3 april 2014

Postmodernismens metafysik

Framställningen som dr Hicks gör i dagens korta visning, är hur postmodernismen ställer sig i jämförelse med andra inriktningar den jämförs med premodernism och modernism för vissa "metafysiska" parametrar. Den är väl värd sina minuter av genomlyssnande.



----

För övrigt är Stephen Hicks i Sverige på ett kort besök för att lansera sin bok.

2 kommentarer:

  1. En sak jag reagerar på är att han sätter Tabula rasa på modernismen/naturvetenskapen. De som idag pläderar för "the blank slate" är socialkonstruktivister, vilka vi ofta ser i det postmodernistiska relativistiska moraset. Naturvetenskapen är ganska överens om att vem vi blir styrs av tre saker. Vår genetiska potential, vår biologiska/fysiska miljö (t ex hormoner i fosterstadiet) och vår sociala miljö. Ska vi förstå en människa måste vi ta hänsyn till alla tre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har hans egen förklaring på detta påstående här. Jag håller givetvis med dig i princip. Vi har väl båda vid det här laget gått igenom video-serien som du tipsade om i december. Tack igen för det tipset.

      Samtidigt är denna bild av människan en konsekvens av den genetiska biologins framväxt, främst under de senaste 50 åren, samt vår förmåga att förstå hur hjärnan fungerar, en vetenskap som vuxit fram de senaste 25. Denna kunskap är betydligt yngre än både modernism och postmodernism. Jag skulle nog även betrakta Watson/Skinner som en del av det modernistiska projektet, även om Tabula Rasa-perspektivet av behaviorismen till stor del har dött ut (det finns en knorr i nästa video).

      Jag tror även man kan resonera kring synen på människans fria vilja och hennes obegränsade förmåga att åstadkomma framsteg som en modernistisk tanke. Då ligger inte Tabula Rasa långt ifrån. Men han säger ju Tabula Rasa Capacities, vilket jag tolkar som att människans öde är inte längre bestämt av "Gud" utan formbar av sin omgivning och inte minst av sig själv.

      Radera