Medan flyktingkrisen drar in över landet, verkar det som att genuskritik blivit ett I-landsproblem. De flesta genuskritiska bloggare har antingen slutat eller också varvar de med flyktingfrågan. Det är synd av två skäl. Genusfolket vilar inte, de flyttar fram sina positioner allt mer, inte minst när ingen längre hindrar dem. Förutom det så hänger genusfrågan intimt ihop med integration något som blivit allt tydligare i diskussionerna som trots allt lever, kring hedersproblematik och kvinnoförtryck.
Mitt eget fokus har egentligen aldrig handlat om att kritisera feminism, även om det ser så ut ibland. Jag skriver för att göra folk mer medvetna om de olika aspekterna postmarxism som vinner allt högre acceptans trots dess på många sätt absurda och destruktiva tankegångar.
Mitt mål får närmast vara att försöka få ut en ny bloggpost ungefär var 10:e dag. Jag skriver dem för mig själv så jag kommer fortsätta att vara ganska sparsam med källorna. Det är tankegångarna som är de viktiga; sätten att läsa och förstå texter och idéer. Det är på inget sätt ett sanningsanspråk, men jag hoppas att läsaren uppfattar dem som konsistenta och konvergenta.
Det som har skrivits får stå kvar. De kommer inte att gå att kommentera, men förhoppningsvis ska det alltid finnas någonstans dit det går att skicka en kommentar.
Tack o välkommen åter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar