Det har rasslat till med besökare på bloggen, och det är roligt. Kul att ni kommer in och läser. Inser dock att min ambitionsnivå med förmåga att producera ett dagligt inlägg var nog tyvärr lite stor.
Ni får väl se var det landar någonstans. Själv vet jag inte.
Jag klev in här ikväll för att skriva ett inlägg som jag funderat på länge. Väldigt länge. Och som förmodligen kommer behöva kompletteras. Det saknar källor för det är mina egna funderingar. Men när sådant som skrivs som självskrivet är så bakvänt och feltänkt behövs någon som säger ifrån. Den teori jag pratar om är att människor skulle fostras till våld, lära sig våld. Det är teori som helt enkelt inte stämmer.
Jag tycker det är mycket märkligt att människor som skriver om våld bortser från det självklara. Våld, i all väsentlighet, är medfött. Vi har det i oss. Alla. Det är tydligt när man ser små barn, som inte har något problem att bråka eller slåss. De slåss med händer och armar, de sparkar och några av dem biter. Har de lärt sig det av sin omgivning? Nej, knappast. Men det är en del av vårt biologiska arv.
Vad gör då att vi är så fredliga om det är så att våldet är en del av vårt genetiska arv, när det naturliga tillståndet är våld? Socialiseringen förstås. Och i socialiseringen lär vi oss tydligt konsekvenser av våld och att ta avstånd från det. Och för att vi ska lära oss leva fredligt krävs alltid goda förebilder, sådana som kan visa skillnaden mellan våldsamma, aggressiva metoder, och sätt att klara konflikter utan att ta till nävarna.
Ju mer aggression en person har i sig, desto viktigare är det att den personen lär sig att hantera ilskan och kanalisera frustrationen. Och desto svårare är det att det lyckas.
När det pratas om det manliga våldet och sättet vi män skulle fostras in i det, så blir det fel. Som i artikeln i förra blogginlägget. Teorierna stämmer helt enkelt inte. Och problemet med felaktiga teorier är att de snarare underblåser än löser den problematik man vill belysa eller bekämpa. Speciellt när det förmodligen är tvärtom.
tisdag 13 januari 2015
lördag 10 januari 2015
Dagens foliehatt tilldelas...
... tidningen ETC för den hermeneutiska utredningen av sambandet mellan extremism och manlighet:
Jaha, det är så det funkar?
Och i morgon ser jag fram emot artikeln om pennan som fallossymbol.
Extremisten är en man
(länk via unvis.it)
"Religionen eller ideologin är inte de gemensamma nämnarna. Religion och ideologi kan inte anses vara orsaken. Det skulle det kunna ha varit om det bara var låt oss säga vänsterextremister som utövade våld – men så är det ju inte.
Nej, den gemensamma nämnaren är att det är MÄN som begår våldshandlingarna. Våldet och terrorn är ett MANSPROBLEM. Orsaken är att många maskuliniteter fordrar våld som en konstitutiv del när de formeras."
Jaha, det är så det funkar?
Och i morgon ser jag fram emot artikeln om pennan som fallossymbol.
fredag 9 januari 2015
Tusentals judar lämnar Frankrike
Detta var en av Sveriges Radios huvudnyheter i tisdags.
Tänk om det ändå stannat vid det.
Tillägg:
Johan Lundberg lade ut ett kapitel av sin bok "Ljusets fiender" under dagen på Twitter. Läs den! Och följ @JohanLundberg på twitter.
Ett hårdare klimat med ökad antisemitism i Frankrike är en förklaring till att familjer lämnar allt.
Judiska organisationer i Frankrike beskriver året som katastrofalt med våldsdåd där judar blivit misshandlade för att de är just judar.
Tänk om det ändå stannat vid det.
Tillägg:
Johan Lundberg lade ut ett kapitel av sin bok "Ljusets fiender" under dagen på Twitter. Läs den! Och följ @JohanLundberg på twitter.
The new world we live in #CharlieHebdo pic.twitter.com/FzwE7O4Pb4
— Martin Daubney (@MartinDaubney) 9 januari 2015torsdag 8 januari 2015
För satir, mot mord, men...
Lite synd att de bästa idéerna är andras. Hittade den här artikeln via Twitter och rubriken säger allt, i alla fall om man är svensk.
Charlie Hebdo Massacre Reactions: 'I'm All for Free Speech and Murder is Wrong, But...'
Jag hoppas på svensk artikel på detta tema. Från liberal press. Den behövs.
Charlie Hebdo Massacre Reactions: 'I'm All for Free Speech and Murder is Wrong, But...'
Jag hoppas på svensk artikel på detta tema. Från liberal press. Den behövs.
onsdag 7 januari 2015
tisdag 6 januari 2015
En berättigad fråga?
Från gårdagens @GoteborgsPosten. Tänk vilka trevliga samtal det kan bli när alla ska googla allt. Eller inte... pic.twitter.com/TYXBxdAsaN
— Sven Järgenstedt (@SvenJargen) 6 januari 2015Varför behöver man kunna någonting alls i dagens samhälle? Våra maskiner bär kunskapen åt oss.
Därför att alla frågor är inte direkta frågor, för att man oftast behöver kunskap för att förstå frågan, och för att man ska kunna förstå det man läser.
måndag 5 januari 2015
En fundering
På DI skriver idag PM Nilsson om decemberöverenskommelsen, och det lilla jag sett på twitter rasar vänstern (som vanligt) och SD hyllar artikeln. Det är ganska symtomatiskt för den postvalstraumatiska period vi lever i. Huruvida någon av dem har rätt är jag inte man nog att veta, men jag tror båda av dem drar det på tok långt ut mot det extrema i den närmast ryggradsmässiga reaktionen. Min egen ståndpunkt angående artikeln är att jag tycker PM Nilsson drar sina slutsatser för långt, men helt fel har han inte. Kan finnas tillfälle att komma tillbaka till det.
Gång på gång återkommer vänstern till samma mantra: "Den som skriver sådant här delar inte vår värdegrund."
Vad menar de med "värdegrund"? Jag vet inte vad de menar med det. Jag förstår det helt enkelt inte. Men jag försöker.
Den högst naiva bild som jag ser är människor som gör följande prioriteringar för att skapa sin världsbild: Man utgår från någon form av värdering, man väljer sedan de fakta man anser tala för sin värdering och motiverar sedan sina politiska åsikter och handlingssätt utifrån detta. För mig är det helt bakvänt. Det är en tillbakagång till det vi hade innan Upplysningen. Då utgick värderingarna från religionen, men religionen avskalat från de övernaturliga inslagen är egentligen också bara grunden för en uppsättning värderingar.
Angreppssättet är ändå naturligt. Bortsett från just Upplysningen är det så som alla kända kulturer har skapat sin politik, och trots Upplysningen har det alltid dominerat gemene mans sätt att handla. Däremot har det tack vare de demokratiska konstitutionerna, med USAs i spetsen, länge skett en strävan emot att vända ordningen av fakta och värderingar som samhällsmodell: När fakta talar emot värderingarna är det läge att byta värderingar mot de fakta som föreligger, inte bortse från dem. Det handlar egentligen inte om att sätta fakta före värderingar. Jag tror inte någon kan se fakta värderingsfritt, och därför kunna helt förutsättningslös göra en korrekt värdering av det vi vet. Snarare handlar det om en process där man successivt inser att vissa värderingar inte håller för de fakta man har på handen och sakta transformerar sina värderingar därefter.
De fakta som jag syftar på handlar om negativa konsekvenserna av mångkultur, och att sådant nu blir belyst. Från mitt sätt att se det är det absurt att man vägrar se att sådana finns: hur kan man göra någonting åt det som inte fungerar om man inte beredd att ta reda på varför det inte fungerar? Men vänstern reagerar annorlunda. För några av dem handlar det om att så länge som möjligt bortse från de negativa konsekvenserna. Sticka huvudet i sanden. Andra delar av vänstern förenas med avgrundshögern. För dem är konflikt i grund och botten något gott och nödvändigt, eftersom det bara är ur denna konflikt som det nya utopiska samhället kan resa sig. Sanningar kan inte baseras på fakta från ett "sjukt samhälle" som de båda upplever detta är och därför fullkomligt legitimt att blunda för.
Nu tycker jag inte heller man ska vara blind för att extremhögern använder samma schema som vänstern: värderingar före fakta. Att känna igen det är att känna igen extremisten eller fanatikern. Att fakta seglar upp som upplevs tala immigrationsmotståndarnas sak är inte detsamma som att säga att immigration är fel. För dessa är att tala positivt om invandring och mångkultur något de inte vill veta av.
Men tillbaka till frågan: Vad menas med "värdegrund"? Jag vet fortfarande inte. Kanske det bara betyder något för den som i varje viktigt sammanhang sätter värderingar före fakta.
Gång på gång återkommer vänstern till samma mantra: "Den som skriver sådant här delar inte vår värdegrund."
Vad menar de med "värdegrund"? Jag vet inte vad de menar med det. Jag förstår det helt enkelt inte. Men jag försöker.
Den högst naiva bild som jag ser är människor som gör följande prioriteringar för att skapa sin världsbild: Man utgår från någon form av värdering, man väljer sedan de fakta man anser tala för sin värdering och motiverar sedan sina politiska åsikter och handlingssätt utifrån detta. För mig är det helt bakvänt. Det är en tillbakagång till det vi hade innan Upplysningen. Då utgick värderingarna från religionen, men religionen avskalat från de övernaturliga inslagen är egentligen också bara grunden för en uppsättning värderingar.
Angreppssättet är ändå naturligt. Bortsett från just Upplysningen är det så som alla kända kulturer har skapat sin politik, och trots Upplysningen har det alltid dominerat gemene mans sätt att handla. Däremot har det tack vare de demokratiska konstitutionerna, med USAs i spetsen, länge skett en strävan emot att vända ordningen av fakta och värderingar som samhällsmodell: När fakta talar emot värderingarna är det läge att byta värderingar mot de fakta som föreligger, inte bortse från dem. Det handlar egentligen inte om att sätta fakta före värderingar. Jag tror inte någon kan se fakta värderingsfritt, och därför kunna helt förutsättningslös göra en korrekt värdering av det vi vet. Snarare handlar det om en process där man successivt inser att vissa värderingar inte håller för de fakta man har på handen och sakta transformerar sina värderingar därefter.
De fakta som jag syftar på handlar om negativa konsekvenserna av mångkultur, och att sådant nu blir belyst. Från mitt sätt att se det är det absurt att man vägrar se att sådana finns: hur kan man göra någonting åt det som inte fungerar om man inte beredd att ta reda på varför det inte fungerar? Men vänstern reagerar annorlunda. För några av dem handlar det om att så länge som möjligt bortse från de negativa konsekvenserna. Sticka huvudet i sanden. Andra delar av vänstern förenas med avgrundshögern. För dem är konflikt i grund och botten något gott och nödvändigt, eftersom det bara är ur denna konflikt som det nya utopiska samhället kan resa sig. Sanningar kan inte baseras på fakta från ett "sjukt samhälle" som de båda upplever detta är och därför fullkomligt legitimt att blunda för.
Nu tycker jag inte heller man ska vara blind för att extremhögern använder samma schema som vänstern: värderingar före fakta. Att känna igen det är att känna igen extremisten eller fanatikern. Att fakta seglar upp som upplevs tala immigrationsmotståndarnas sak är inte detsamma som att säga att immigration är fel. För dessa är att tala positivt om invandring och mångkultur något de inte vill veta av.
Men tillbaka till frågan: Vad menas med "värdegrund"? Jag vet fortfarande inte. Kanske det bara betyder något för den som i varje viktigt sammanhang sätter värderingar före fakta.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)